Vi kom dit klockan 8 på morgonen i lördags.

Jag har inte insett någon skillnad med att vara ihop eller inte, vi har bara glidit isär och det känns så oaktuellt. Jag tror mest det ändrar andras syn på mig och abbe. Det enda jag oroar mig för är att jag någon gång kommer inse att jag vill ha honom, och bli olycklig. Men vi har varandra fortfarande när vi vill(änsålänge). Och det är klart, när han träffar någon ny, kommer jag att dö och drabbas av "älskar-han-henne-mer-än-vad-han-älskade-mig"-känslor.  Men vi har pratat om det, vi var båda varandras första riktiga kärlek och förhållande och kommer alltid ha en speciell plats i varandras hjärtan. Fast tanken på att han skulle vara med någon anna känns så overklig, han är ju min.

Grejjen är den att jag inte känner något och bara väntar på att jag ska inse allt och ångra mig. Men på något sätt måste det vara slut nu, och jag vet det egentligen, annars hade vi aldrig gjort det. Vi skulle iallafall aldrig kunna komma tillbaka till att vara som vi var förr, lyckliga tillsammans. Det har vi nog vetat ganska länge.
För helt ärligt, man kan nog inte göra slut med en person utan att bli sårad på något sätt, om än väldigt lite. Så vi har nog gjort slut jävligt smärtfritt ändå.

Resten får framtiden lösa. Fan, jag borde ha pluggat franska för tre timmar sedan.

Utställningen är slut. Vår konstutställning är över, borta.
Det känns som om jag bara kan springa ner till Valfisken och så hänger alla där och folk går runt och kollar på konst.
Men det är tomt och imorgon går jag i skolan.

Herregud, mitt förra inlägg var från förra lördagen. Det känns som ett helt liv sedan.
Jag orkar inte skriva allt som har hänt nu, för det är alldeles för mycket, och jag har sovit alldeles för lite.
Närmare bestämt 3 timmer/natt. Jag och Alma har jobbat med detta flera timmar om dygnet senaste veckorna och de sista dagarna har de tre timmars sömn varit vår enda "lediga" tid.

Men det har varit så jävla skojj, inspirerande, lyckat, roligt, stärkande, överrumplande, fascinerande, jobbigt, ansträngande och underbart att jag inte fattar att det har hänt än.

Jag ska förklara allt, och lägga upp en film från utställningen inom sinom tid. Don't worry.

Godnatt, en stolt mig själv

Förutom att både jag och alma blev ett år äldre i artikeln(hon gick efter födelseår) Så stämmer den nästan.
Det roliga var att journalisten var praktikant och lika gammal som mig, 93a alltså.

Igår var jag med folk från skolan och kollade på Förvandlingen på Hipp, malmös teater. Den var urbra! Om ni bor nära malmö, se den! scenen var helt fantastisk och skådespelarna var så akrobatiska. Jag grät i slutet:P

Ikväll ska jag till köpenhamn och fira Julyas födelsedag, men nu ska jag till Benka di och lyssna på mina kompisars band som ska spela på utställningen och sedan ska vi hämta playwood till graffitin.

Wish me luck! Och håll tummarna för att jag inte blir förkyld inför ikväll! (känns så)

CiaO!