The art of getting by

Jag såg just filmen The art of getting by. Den var riktigt, riktigt, riktigt bra. Jag brukar inte känna igen mig i filmer men allt de sa och gjorde var så äkta.

Den handlar för det mesta om en kille som heter George och de omkring honom. Själva storyn var väl inte så banbrytande, men den har kommit rakt ifrån någons hjärta utan krystning. Han går hur som helst sista året på high school och har insett att han inte hittar någon mening i något, och lyckas därför inte utträtta någonting. Han kan inte göra läxor för att han helt enkelt inte hittar någon motivation alls. Riktigt så farligt är det inte för mig, men mitt största problem med mig själv är att jag inte gör saker för det känns så otroligt onödigt. Jag målar inte mitt rum, fixar inte, har ingen mening med att vara hemma och diskar inte förrens jag verkligen tvingar mig till det att logiska skäl.

Och jag vet att jag inte var så innan. Och det känns konstigt att jag inser att jag är annorlunda, på ett inte-bra vis. Jag är lycklig och så, men jag har verkligen ingen mening med något. Jag tycker det känns idiotiskt att bara vara hemma och ta det lugnt, att äta, bada och till och med rita. Jag älskar att rita, men jag kan inte. Det spelar ju ingen roll. Fast på något vis vet jag att jag kommer bli motiverad igen. Frågan är bara när.

Om du är trött på hollywoods feel good filmer och känner för lite vett, se The art of getting by.

"What were you like as a child?"
"I was such a better person than I am now."
"Come on"
"I'm serious! I was happy, I was open, I was... curious. But I tell you this, I knew when it was ending. I was overwhelmed with sadness when I realised that I was gonna change and that it was all, most likely, gonna get worse. Like a nostalgia for the present, I couldn't shake it.
...What? I'm weird right?"

 

Jag känner till och med igen mig i hans konst.

Mina anteckningsblock är överfulla av ögon, munnar, trädstammar och kosntiga figurer.

Jag vet inte om jag bara såg den här filmen vid rätt tidpunkt i mitt liv,

Och den kanske inte gör samma intryck på någon annan.

Men hur som helst,

Se den här filmen. fast ensam.


Kommentarer
Postat av: emilie

gillade detta inlägg, du är söt och du kommer hitta motivation :) behövs bara lite ny action. puss!

2011-11-20 @ 04:02:16
URL: http://emilieusa.blogg.se/
Postat av: Disatheoneandonly

åh alltså har haft den där jobbiga omotivationen hur länge som helst, du satte precis fingret på den. "det spelar ingen som helst roll". kan heller inte ens rita längre. inte för att jag inte gillar't men just för att det gör detsamma. så himla oskön känsla. blev kanske ännu mer motivationshandikappad när jag läste "Främlingen" av Camus. Där han är likgiltig till allt. för inget spelar någon roll, allt gör detsamma. och det är ju så. så himla... tomt det känns. hur fan får man igång motivation? man har ju ingen motivation till det heller.. snurrigt. måste se filmen! och the virgin suicides också btw!

2011-11-20 @ 18:03:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0