De sista dagarna har varit precis som livet ska vara. Jag har varit med folk jag gillar utan att bry mig om dag och natt. Som nu, ÅH! spotify satte just den perfekta låten på mitt sinnestillstånd! Hello Saferide – I Don't Sleep Well. Så, nu kan jag fortsätta... eh, just det. Som nu alltså, nu är klockan snart kvart över fyra och Milly, Ilka, Johannes och Elias sover på mitt och kims rum. Jag skulle egentligen dela min säng med Milly, men när jag såg henne sova där insåg jag att jag inte kan sova just nu.

Jag är lycklig. Det har jag alltid varit och (ta i trä) tror jag alltid att jag kommer vara. Jag bara är sådan; lycklig. Men frågan är hur kul jag har. Jag menar, jag skulle kanske kunna ha roligare än jag har nu? Det låter lite egocentrerat när jag skriver det så, men sålänge jag inte gör det värre för någon så borde jag såklart ha det så levande jag kan. Jag vet inte riktigt vad jag vill.

Jag har faktiskt ingen panik över det heller. För sådan är jag också, aslugn och tänker att allt löser sig. Jävligt praktiskt egentligen, men jag får lite för mig att det gör att folk tror att jag inte bryr mig. Men det rör mig inte heller egentligen. TITTA! Jag BRYR mig liksom inte, fast jag ändå gör det!

Men tänk om jag hade haft det ännu bättre än jag har det nu om jag fick tummen ur röven och brydde mig? För jag har haft roligare, så jag vet att det går. Frågan är bara om jag vet hur det skulle bli roligare, eller fuckar det ännu mer?

Men som sagt, jag har ju en tendens att vara en lycklig kukunge ändå, så vem bryr sig. Nu lyssnar jag på musik som gör att det känns som allt är möjligt och att jag är friast i världen. Klockan är fyra på morgonen och jag har underbara människor i mina sängar!! Vad kan gå fel? Det kan ju faktiskt bara bli bättre.

Imorgon måste jag skaffa pass, påminn mig om det.

Ha en bra natt:)